**Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar**

Elevhälsoarbete kan vara att bygga en koja

Det är viktiga samtal som just nu pågår bland lärare och elevhälsoteam på Lilla Akademien. Vi talar om elevhälsa. Tillsammans funderar vi över hur vårt elevhälsoarbete ser ut idag, vad som fungerar bra och vad vi vill lära oss mer om, förbättra och utveckla.

Under det här läsåret ska jag tillsammans med lärare och elevhälsoteam på låg- och mellanstadiet delta i Specialpedagogiska skolmyndighetens utbildning ”Att höja skolans elevhälsokompetens” och vi har just påbörjat denna nya läranderesa.

Genom åren så har elevhälsoarbetet kommit att bli en stor och bärande del i hur vi leder och utvecklar Lilla Akademien. Vi har lärt oss att lärande och mående sitter tätt samman – om en elev mår bra är det lättare att lära och om en elev lär sig och erövrar nya kunskaper så bidrar det till gott mående. Lilla Akademien vilar på en helhetssyn på varje elevs lärande, mående och utveckling. Insikterna om hur vi skapar ett välfungerande elevhälsoarbete har bidragit till en djupare förståelse för vad det innebär att arbeta med en helhetssyn på varje elev.

Så vad är då elevhälsoarbete? Tydligt är att det inte bara är elevhälsoteamets ansvar. Nej, det är något som alla på skolan behöver arbeta med varje dag i alla klassrum, på raster, i matsalen – på hela skolan. Det handlar om hur lärarna skapar en god atmosfär i klassrummen genom att vara noga med hur ordet fördelas mellan elever, hur man gör olika gruppindelningar på ett klokt sätt och att skapa uppgifter som både bekräftar elevernas kunskaper och utmanar dem att söka nya kunskaper. Det handlar om att ha tydliga regler på skolan och att en skoladministratör tar sig tid för en elev som behöver hjälp. Ett välfungerande elevhälsoarbete innebär att ha helhetssyn genom att vara uppmärksam på de många detaljerna under en skoldag.

En sak som för mig har fått särskilt stor betydelse är insikten om att elevhälsa bor i språket. Ord har stor betydelse och därför ska vi välja dem väl när vi arbetar med något så viktigt och ömtåligt som en ung människas lärande och mående. På vilket sätt talar vi om våra elever och vår verksamhet?

Jag upplever ibland att en grupp lärare kan fastna i formuleringar om problemen i en klass – det kan handla om att det är rörigt och bristande studiero eller att man upplever att enskilda elever utgör problem. Jag har också sett hur vårdnadshavare kan fastna i statiska beskrivningar av vad man menar är en problematisk situation i det egna barnets klass. Men att lägga mycket tid och kraft på att beskriva och analysera problemen kanske bara gör att de blir större och cementeras? Det vi lägger fokus på tenderar ju att växa. När man hamnar där som kollegium så krävs det en mental kraftansträngning och verbal disciplin för att vända samtalet till att i stället tala om vilka styrkor som finns i klassen eller hos individen. Vi ska inte blunda för problemen, men ta dem på allvar genom att inte tala så mycket om själva problemen utan lägga all kraft på att tala om lösningar. Vi behöver hela tiden värna om det salutogena förhållningssättet och hålla fokus på styrkor och låta det som fungerar växa sig ännu starkare. Ord är kraftfulla – det blir ofta så som vi säger.

Elevhälsa är också att ge förutsättningar för att elever och lärare får lära känna varandra och att goda relationer får växa fram. Det är syftet med Hagadagen, som infaller i september varje år. Alla elever delas in i tvärgrupper bestående av två-tre elever från varje klass och alla beger sig till Hagaparken. Där har eleverna i Gy2 tillsammans med idrottslärare Carl Norén skapat stationer med aktiviteter som kräver samarbete och viss problemlösningsförmåga. Elever får mötas över klassgränserna och lärare och elever som normalt inte möts i undervisningen får lära känna varandra. Årets Hagadag har precis ägt rum, det märks eftersom liten och stor hälsar på varandra på skolgården. En av årets stationer krävde särskilt mycket samarbete – ett stort kojbygge som påbörjades av den första gruppen som kom till kojbyggarstationen och sedan byggdes vidare del för del av alla 14 grupper.

Jag tycker att kojan är ett konkret exempel på elevhälsoarbete, då byggandet främjade samarbete och goda relationer. Den är också en tydliggörande metafor för vad elevhälsoarbete är. Ett ständigt pågående arbete där varje liten pinne eller kvist bidrar till ett stabilt bygge, där det finns plats för alla elever med vars och ens olika och specifika behov. Och kojbyggarna, det är alla vi som är och har varit en del av Lilla Akademien.

Emelia Gardemar, 22 september 2023