Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar
I Drottning Silvias konsertsal berättar varje konsert en historia
Vår konsertsal är en vibrerande, välklingande och vacker plats som inte lämnar någon oberörd. Ett ljust och rofyllt rum som liksom väntar på att ge plats för djupa upplevelser och möten mellan människor. Varje gång jag kommer in i Drottning Silvias konsertsal är det som att kliva rakt in i och omslutas av vår starka vision om att skapa en livfull plats för musik och lärande för barn och unga människor.
Lilla Akademiens Kammarorkester firar i år 20 år av musicerande och de stod för öppningen av den andra säsongen i Drottning Silvias konsertsal. Öppningskonserten den 2 september hade namnet ”Let there be light” och gav en musikalisk introduktion till skolans gemensamma tema LJUS. Under ledning av Mark Tatlow bjöd kammarorkestern på musik av Chopin, Bellini, Pärt, Mozart och ett nyskrivet verk av vår nyblivna alumn Vigovajk Sagvik. Vi fick lyssna till tre solister: våra två alumner Daniel Xia, piano och Janis Vitols, tvärflöjt samt den engelska sopranen Emily Pahlawan. Medverkade gjorde också skolans nya stora gymnasiekör.
Alla konserter i Drottning Silvias konsertsal skapas utifrån tre gemensamma parametrar. Den första är att det finns ett tema eller en berättelse i varje konsert. Nästa är interaktionen mellan musiker och publik, musiker emellan och mellan musikern och sig själv. Den tredje parametern som alltid finns med när konserter skapas i salen är att väcka nyfikenhet, att experimentera och upptäcka musiken och konsertformen på nytt.
På vilket sätt speglades dessa parametrar i öppningskonserten? Jag ställde frågan till Mark Tatlow, som var såväl konstnärligt som pedagogiskt ansvarig för ”Let there be light”. Mark svarar att varje konsert berättar en historia. Ibland genom en serie kontrasterande musikaliska cameos, andra gånger genom längre röda trådar i konsertprogrammet. En konsert innebär också ett möte mellan tonsättare och musiker, som ger publiken chansen att föreställa sig egna berättelser, inspirerade av det de ser och hör.
När jag tar del av dessa tankar blir jag nyfiken på vad som rörde sig inom var och en under konserten. Vilka bilder och berättelser fanns hos alla som närvarade och medverkade? Det vet jag inte, men jag anade starka och personliga musikaliska upplevelser bland konsertbesökarna på öppningskonserten.
Mark berättar vidare att konserten erbjöd en möjlighet att genom musiken utforska ljuset inom var och en av oss och omkring oss. ”Mozarts upplysta harmonier mötte den ungdomliga idealismen hos Bellini och Chopin, medan Vigovajk Sagviks realistiska och jordnära klangvärld påminde om vår dagliga verklighet.”
Det var snabba kast mellan olika musikaliska uttryck och kanske var det kontrasterna som fick Arvo Pärts Da pacem Domine att bli som en lugn och fridfull klingande paus. Mark talar om hur Arvo Pärt i sin musik manar oss att sakta ner, andas djupt och minnas att det bara är tillsammans som vi kan upptäcka det ljus som övervinner mörkret.
”En konsert som denna är naturligtvis ett experiment, och det är musiken som bjuder in de närvarande”, avslutar Mark.
Ja, så var den musikaliska berättelsen slut. Men säsong två har just bara börjat och under året som ligger framför ska vi på nytt fylla vår sal med musik och berättelser, nyfikenhet och glädje, stillhet och eftertanke, passion, drömmar och framtidstro. ”Let there be light” har slagit an tonen för säsongens alla kommande konserter och jag lovar er att det finns många musikaliska berättelser, möten och upptäckter att se fram emot.
Emelia Gardemar, 8 september 2023
