Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar
Unga musiker på väg
En elev sätter sig vid flygeln. En kort stund av koncentrerad tystnad. Man vet aldrig riktigt vad som ska komma. Blir det en vals av Chopin, en jazzstandard eller en egen improvisation?
Vårvintermånaderna på Lilla Akademien har sin särskilda prägel. Hundratals barn och ungdomar söker till våra utbildningar och kommer hit för att göra färdighetsprov. Samtidigt är våra egna avgångselever ute i världen och söker till högre utbildningar. Efter tre år på gymnasiet – eller efter pre-college för de som gått den vägen – är de redo att pröva sina vingar.
Under veckan som gick satt jag med i juryn som lyssnade på alla sökande till jazzfördjupningen på gymnasiet.
Färdighetsprovet börjar alltid med musik som den sökande själv har valt att framföra. Sedan kastas de rakt ut i en bluesimprovisation. För några är det första gången i livet. Med bluesskalan som ledtråd letar de toner och melodier i bluestolvans form, tryggt ackompanjerade av våra lärare.
Och därefter är det dags för intervju. Vi brukar börja med att fråga vad musiken betyder för dem.
”Sången får mig att känna mig trygg och fri – som en escape från livet. Ett sätt att få uttrycka sig – utan att prata.” ”När jag gick på lågstadiet fick jag höra en musiker spela piano och då var det som att något väcktes inom mig.” ”Alla genrer från klassiskt till punk har en plats i mitt hjärta.”
Vi pratar också om var och hur de har lärt sig hittills. Många har gått på kulturskola i flera år. Andra har tagit privata lektioner. Några är i stort sett självlärda. Musikklasser, luciafiranden och skolavslutningar dyker upp i berättelserna. Ofta finns där en engagerad musiklärare – eller en familj där musik alltid har funnits.
Just jazzproven kan vara särskilt spännande. För många sökande är det ett ganska nyvaknat – ibland lite yrvaket – intresse. Någon har upptänkt jazzen bland föräldrarnas vinylskivor. Någon annan har varit på öppet hus hos oss och hört storbandet spela och känt: det är ju det här jag vill göra!
Det finns mycket energi och upptäckarlust.
”Vi spelar i vårt band hela tiden – lärarna är trötta på oss för att vi spelar varje rast.” ”Vicerektorns kontor ligger precis utanför aulan. Han är nog ganska irriterad när vi repar och stör hans möten.”
Så säger en elev som går på en grundskola utan musikprofil. Jag tänker att på Lilla Akademien är det ju tvärtom – här vill vi att musiken ska klinga i alla hus!
De lyssnar på all möjlig musik. Och de berättar också om andra intressen – marinteknik, kärnfysik eller franska.
Det är något speciellt med den här tiden. I skärningspunkten mellan två världar – det som var och det som kommer. Nya elever på ingång, samtidigt som våra avgångselever är på väg vidare ut i världen.
Under dessa veckor är det som om skolan förvandlas till en transithall för unga musiker – några på väg in, andra vidare.
Emelia Gardemar 11 mars 2026