Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar
Sago- och cellobroar
Varje år på Lilla Akademien går ett gemensamt tema som en röd tråd genom konsertsäsongen och binder samman undervisningen. Temat föds på ett ganska okomplicerat vis. Ledningen väljer ett som vi tror kan väcka intresse och det presenteras för lärarna i juni och eleverna vid skolstarten. Det är när temat väl är ute i världen som det börjar växa och utvecklas på oanade sätt. Vad som helst kan hända när kreativa lärare och nyfikna elever börjar utforska temat, som i år är Broar.
Jag är van vid att elever kan mycket och lär sig nya saker sig i flygande fart – det ser jag varje dag på vår skola. Men ibland händer det att jag förundras mer än vanligt över elevernas förmåga. Jag vill berätta om två tillfällen när den känslan särskilt infann sig.
Föreställningen ”Sagans bro” gavs av elever i årskurs F-2 under förra veckan. Våra elever i förskoleklassen har gått i skolan i tre och en halv månad – men vilka danser de har hunnit lära sig! Det var koncentration och självklarhet på scenen och gott samarbete mellan de tre klasserna i körsång, dans och drama. Tvåorna hade huvudroller och intog scenen som om de inte gjort annat. Med tydlighet ledde de publiken genom berättelsen om att broarna mellan den riktiga världen och sagovärlden höll på att försvinna. Flickan Saga slog följe med katten Kattinka och den tvära tomtegubben och mötte alla möjliga figurer i sagovärlden. Alla var inte villiga att hjälpa till från början, men insikten om problemets allvar ledde till ett framgångsrikt samarbete mellan sagofigurerna och broarna mellan världarna kunde räddas. Så nu kan alla vi människor fortsätta läsa sagor, sagofigurerna glöms inte bort och det hela fick ett lyckligt slut.
Lågstadiets årliga föreställningar är ett allkonstverk som växer fram ur ett omfattande samarbete. Sagans bro är skriven av Anne Sjölund, som också har repeterat in alla repliker med eleverna. Danslärare Riina Turunen har gjort koreografin, undervisat eleverna i dans och ansvarat för kostymen. Helena Wall Ströberg har undervisat i körsång och orkestern bestod av elever från högstadiet och gymnasiet, under ledning av Mathias Lindell som går på Pre-College och studerar dirigering. Dessutom fanns alla klasslärare, fritidspersonal och administrativ personal med under repetitionsarbetet och de fem föreställningarna i Drottning Silvias konsertsal, som var fylld till sista plats.
En annan konsert som dröjer sig kvar hos mig ingick i Framtidens Musik, en årlig festival som ger plats för nyskriven musik av våra elever på gymnasiet och pre-college. På just denna konsert framfördes också andra samtida verk, när nio av våra cellister skapade klingande cellobroar i Drottning Silvias konsertsal. De hade verkligen tagit vara på salens möjligheter och tillsammans med sin lärare Ulrika Edström undersökt hur broar kunde gestaltas i ett program med solostycken för cello. Nio cellister satt utspridda på scenen och mellan dem fanns stolar för oss i publiken. Vi fick sitta mitt ibland cellisterna och uppleva hur musiken spelades med olika celloröster från olika platser på scenen. Alla spelade varsitt soloverk av tonsättare som Penderecki, Lutoslawski och Sallinen, men också några egenkomponerade verk. Broar byggdes från en cellist till en annan, från ett stycke till nästa och från musikerna till publiken. Det gav en mycket speciell stämning.
Detta var två inspirerande musikaliska gestaltningar av temat Broar och jag är glad att se hur temat genererar nya samarbeten, idéer och perspektiv. I ledningen har vi redan börjat klura på nytt tema till nästa läsår. Det finns ett spännande förslag, men om det kan jag inte berätta för det är en hemlighet.
Emelia Gardemar, 3 december 2024
