Två viktiga besök - en kompositör och en kulturminister

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Två viktiga besök - en kompositör och en kulturminister

”Pēteris Vasks är utan tvekan en av de viktigaste levande kompositörerna. Hans musik spelas över hela världen och med sitt djupt känslomässiga språk talar den direkt till hjärtat och får en stark resonans hos lyssnare.”

Så presenterar Hugo Ticciati, biträdande konstnärlig ledare på Lilla Akademien, den lettiska kompositören som gästade Lilla Akademien i årets första Artist in Residence. Residenset hade titeln “Messages of love and light” och det var just vad Vasks förmedlade till alla som mötte honom – en generositet och ödmjukhet, stor omsorg och lyhördhet. Under fyra dagar fick våra elever och lärare möta Pēteris Vasks i samtal, kompositionsseminarium, repetitioner och tre oförglömliga konserter. Våra elever framförde hans musik tillsammans med O/Modernt Kammarorkester och publiken fick uppleva Vasks tonsättarskap på ett gripande sätt i omsorgsfullt utformade konsertprogram.

Artist in Residence i Drottning Silvias konsertsal innebär att våra elever på nära håll ska få möta en personlighet som har ägnat sitt liv åt konsten. Att få inspireras inte bara av deras gränslösa kreativitet utan också av rikedomen i deras musikaliska resor. Hittills har vi gästats av trombonisten Nils Landgren, slagverkaren Evelyn Glennie och nu tonsättaren Pēteris Vasks.

Hugo berättar vidare om Vasks musik: ”Vi lever i en orolig tid och Vasks musikaliska språk är direkt kopplat till det lidande som många människor upplever i världen idag. Men det erbjuder också en plats för tystnad, stillhet och skönhet: ett helande balsam och en tro på en kärlek som kan och kommer att övervinna mörkret. Det är denna omvälvande kraft i hans musik som sätter sin tydliga prägel på de platser där den framförs.”

Pēteris Vasks talade mycket med eleverna om betydelsen av musik och hur vi behöver musik som balans mot mörkret. Han gestaltade både i sin musik och i sin person att musiken kommunicerar från hjärtat.

Några dagar efter mötet med Vasks tog vi emot en annan viktig gäst, när kulturminister Parisa Liljestrand besökte Lilla Akademien och Drottning Silvias konsertsal. Besöket inleddes med en klingande presentation av vår verksamhet i form av pianotrio, marimbaduo och storband i vår vackra konsertsal. Därefter följde ett intressant samtal om musikens och utbildningens betydelse som positiv, stark och sammanlänkande kraft i en utmanande värld. Vi talade om hur vi utbildar framtidens musiker i våra utbildningar på Lilla Akademien, och att vi vill skapa en förståelse hos våra elever att musik och kultur handlar om kommunikation, att kunna möta och förstå varandra och sig själv. Och vi fick möjlighet att framföra att vi både vill och kan bidra till en solid utbildningskedja av musik i Sverige.

Detta var två viktiga och givande besök som på olika sätt inspirerar oss att bygga vidare på vår musik- och utbildningsinstitution på Lilla Akademien.

Emelia Gardemar, 20 oktober 2023

Elevhälsoarbete kan vara att bygga en koja

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Elevhälsoarbete kan vara att bygga en koja

Det är viktiga samtal som just nu pågår bland lärare och elevhälsoteam på Lilla Akademien. Vi talar om elevhälsa. Tillsammans funderar vi över hur vårt elevhälsoarbete ser ut idag, vad som fungerar bra och vad vi vill lära oss mer om, förbättra och utveckla.

Under det här läsåret ska jag tillsammans med lärare och elevhälsoteam på låg- och mellanstadiet delta i Specialpedagogiska skolmyndighetens utbildning ”Att höja skolans elevhälsokompetens” och vi har just påbörjat denna nya läranderesa.

Genom åren så har elevhälsoarbetet kommit att bli en stor och bärande del i hur vi leder och utvecklar Lilla Akademien. Vi har lärt oss att lärande och mående sitter tätt samman – om en elev mår bra är det lättare att lära och om en elev lär sig och erövrar nya kunskaper så bidrar det till gott mående. Lilla Akademien vilar på en helhetssyn på varje elevs lärande, mående och utveckling. Insikterna om hur vi skapar ett välfungerande elevhälsoarbete har bidragit till en djupare förståelse för vad det innebär att arbeta med en helhetssyn på varje elev.

Så vad är då elevhälsoarbete? Tydligt är att det inte bara är elevhälsoteamets ansvar. Nej, det är något som alla på skolan behöver arbeta med varje dag i alla klassrum, på raster, i matsalen – på hela skolan. Det handlar om hur lärarna skapar en god atmosfär i klassrummen genom att vara noga med hur ordet fördelas mellan elever, hur man gör olika gruppindelningar på ett klokt sätt och att skapa uppgifter som både bekräftar elevernas kunskaper och utmanar dem att söka nya kunskaper. Det handlar om att ha tydliga regler på skolan och att en skoladministratör tar sig tid för en elev som behöver hjälp. Ett välfungerande elevhälsoarbete innebär att ha helhetssyn genom att vara uppmärksam på de många detaljerna under en skoldag.

En sak som för mig har fått särskilt stor betydelse är insikten om att elevhälsa bor i språket. Ord har stor betydelse och därför ska vi välja dem väl när vi arbetar med något så viktigt och ömtåligt som en ung människas lärande och mående. På vilket sätt talar vi om våra elever och vår verksamhet?

Jag upplever ibland att en grupp lärare kan fastna i formuleringar om problemen i en klass – det kan handla om att det är rörigt och bristande studiero eller att man upplever att enskilda elever utgör problem. Jag har också sett hur vårdnadshavare kan fastna i statiska beskrivningar av vad man menar är en problematisk situation i det egna barnets klass. Men att lägga mycket tid och kraft på att beskriva och analysera problemen kanske bara gör att de blir större och cementeras? Det vi lägger fokus på tenderar ju att växa. När man hamnar där som kollegium så krävs det en mental kraftansträngning och verbal disciplin för att vända samtalet till att i stället tala om vilka styrkor som finns i klassen eller hos individen. Vi ska inte blunda för problemen, men ta dem på allvar genom att inte tala så mycket om själva problemen utan lägga all kraft på att tala om lösningar. Vi behöver hela tiden värna om det salutogena förhållningssättet och hålla fokus på styrkor och låta det som fungerar växa sig ännu starkare. Ord är kraftfulla – det blir ofta så som vi säger.

Elevhälsa är också att ge förutsättningar för att elever och lärare får lära känna varandra och att goda relationer får växa fram. Det är syftet med Hagadagen, som infaller i september varje år. Alla elever delas in i tvärgrupper bestående av två-tre elever från varje klass och alla beger sig till Hagaparken. Där har eleverna i Gy2 tillsammans med idrottslärare Carl Norén skapat stationer med aktiviteter som kräver samarbete och viss problemlösningsförmåga. Elever får mötas över klassgränserna och lärare och elever som normalt inte möts i undervisningen får lära känna varandra. Årets Hagadag har precis ägt rum, det märks eftersom liten och stor hälsar på varandra på skolgården. En av årets stationer krävde särskilt mycket samarbete – ett stort kojbygge som påbörjades av den första gruppen som kom till kojbyggarstationen och sedan byggdes vidare del för del av alla 14 grupper.

Jag tycker att kojan är ett konkret exempel på elevhälsoarbete, då byggandet främjade samarbete och goda relationer. Den är också en tydliggörande metafor för vad elevhälsoarbete är. Ett ständigt pågående arbete där varje liten pinne eller kvist bidrar till ett stabilt bygge, där det finns plats för alla elever med vars och ens olika och specifika behov. Och kojbyggarna, det är alla vi som är och har varit en del av Lilla Akademien.

Emelia Gardemar, 22 september 2023

Hagadagen 2023

Lilla Akademiens idrottsdag

I Drottning Silvias konsertsal berättar varje konsert en historia

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

I Drottning Silvias konsertsal berättar varje konsert en historia

Vår konsertsal är en vibrerande, välklingande och vacker plats som inte lämnar någon oberörd. Ett ljust och rofyllt rum som liksom väntar på att ge plats för djupa upplevelser och möten mellan människor. Varje gång jag kommer in i Drottning Silvias konsertsal är det som att kliva rakt in i och omslutas av vår starka vision om att skapa en livfull plats för musik och lärande för barn och unga människor.

Lilla Akademiens Kammarorkester firar i år 20 år av musicerande och de stod för öppningen av den andra säsongen i Drottning Silvias konsertsal. Öppningskonserten den 2 september hade namnet ”Let there be light” och gav en musikalisk introduktion till skolans gemensamma tema LJUS. Under ledning av Mark Tatlow bjöd kammarorkestern på musik av Chopin, Bellini, Pärt, Mozart och ett nyskrivet verk av vår nyblivna alumn Vigovajk Sagvik. Vi fick lyssna till tre solister: våra två alumner Daniel Xia, piano och Janis Vitols, tvärflöjt samt den engelska sopranen Emily Pahlawan. Medverkade gjorde också skolans nya stora gymnasiekör.

Alla konserter i Drottning Silvias konsertsal skapas utifrån tre gemensamma parametrar. Den första är att det finns ett tema eller en berättelse i varje konsert. Nästa är interaktionen mellan musiker och publik, musiker emellan och mellan musikern och sig själv. Den tredje parametern som alltid finns med när konserter skapas i salen är att väcka nyfikenhet, att experimentera och upptäcka musiken och konsertformen på nytt.

På vilket sätt speglades dessa parametrar i öppningskonserten? Jag ställde frågan till Mark Tatlow, som var såväl konstnärligt som pedagogiskt ansvarig för ”Let there be light”. Mark svarar att varje konsert berättar en historia. Ibland genom en serie kontrasterande musikaliska cameos, andra gånger genom längre röda trådar i konsertprogrammet. En konsert innebär också ett möte mellan tonsättare och musiker, som ger publiken chansen att föreställa sig egna berättelser, inspirerade av det de ser och hör.

När jag tar del av dessa tankar blir jag nyfiken på vad som rörde sig inom var och en under konserten. Vilka bilder och berättelser fanns hos alla som närvarade och medverkade? Det vet jag inte, men jag anade starka och personliga musikaliska upplevelser bland konsertbesökarna på öppningskonserten.

Mark berättar vidare att konserten erbjöd en möjlighet att genom musiken utforska ljuset inom var och en av oss och omkring oss. ”Mozarts upplysta harmonier mötte den ungdomliga idealismen hos Bellini och Chopin, medan Vigovajk Sagviks realistiska och jordnära klangvärld påminde om vår dagliga verklighet.”

Det var snabba kast mellan olika musikaliska uttryck och kanske var det kontrasterna som fick Arvo Pärts Da pacem Domine att bli som en lugn och fridfull klingande paus. Mark talar om hur Arvo Pärt i sin musik manar oss att sakta ner, andas djupt och minnas att det bara är tillsammans som vi kan upptäcka det ljus som övervinner mörkret.

”En konsert som denna är naturligtvis ett experiment, och det är musiken som bjuder in de närvarande”, avslutar Mark.

Ja, så var den musikaliska berättelsen slut. Men säsong två har just bara börjat och under året som ligger framför ska vi på nytt fylla vår sal med musik och berättelser, nyfikenhet och glädje, stillhet och eftertanke, passion, drömmar och framtidstro. ”Let there be light” har slagit an tonen för säsongens alla kommande konserter och jag lovar er att det finns många musikaliska berättelser, möten och upptäckter att se fram emot.

Emelia Gardemar, 8 september 2023

Välkomna till ett nytt läsår!

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Välkomna till ett nytt läsår!

Augusti är här. Denna månad som inte är någon annan månad lik för oss som arbetar i skolan. Elever och lärare vaknar ur sin sommarvila och resan fortsätter efter det långa sommarlovet. Förväntan. Energi. Och ett myller av detaljer och frågor att besvara.

Vi blickar fram emot ett helt läsår som breder ut sig, oupptäckt och ännu inte upplevt. Vet vi något om detta nya år? Ja, en del. Skolan är en plats som till bredden är fylld av olika planer som anger ramar och riktning för verksamheten. Såhär i början av läsåret pågår ett ivrigt arbete med planering och struktur och vi gör anspråk på förutsägbarhet. Men i allt planeringsarbete av undervisning och verksamhet får vi inte glömma att skolan framför allt är en plats för här och nu. I skolan måste det finnas utrymme för alla elever och lärare och relationerna dem emellan. Plötsligt händer spontana, ögonblickliga och oförutsägbara saker som måste fångas upp just då det sker. Erfarna lärare leder sina elevers lärande med trygga och tydliga planeringar och instruktioner – som de allt som oftast kan lämna därhän om det plötsligt uppstår ömtåliga ögonblick av lärande som behöver få tid, bekräftelse och uppmärksamhet på ett sätt som inte ingick i lärarens planering av just den lektionen.

Detta är min elfte skolstart på Lilla Akademien och jag vet vid det här laget att ingen läsårsstart är den andra lik. Det som sätter sin prägel på det här året är att vi sedan juni 2022 är en musikskola med en konsertsal. Vår skola börjar nu finna sig tillrätta i denna nya tillvaro. Förra året var det så nytt för lärare och elever, detta med konsertsalen. Nu börjar vi alla förstå hur verksamheten i Drottning Silvias konsertsal ger innehåll, färg och form till våra utbildningar.

Inför varje nytt läsår väljs ett nytt gemensamt tema för vår skola. Ett gemensamt tema fungerar som ett ledmotiv för all verksamhet – från klassrummen, matsalen och skolgården till konserter och föreställningar. Vi har många ämnen och åldrar på Lilla Akademien och temat bidrar till att väva samman relationer och binda ihop undervisning och konserter till en helhet. Temat ger nya perspektiv och är en källa till inspiration i undervisningen och konsertverksamheten. Det blir som en röd tråd som ger eleverna möjlighet att utveckla djupa ämnesspecifika kunskaper samtidigt som de lär sig att navigera mellan ämnen och att kunna tänka utanför ramarna.

Lilla Akademiens gemensamma tema för det här läsåret är Ljus.

Lärarna har kopplat på fantasin och associerat till tema Ljus – det finns en lång rad ord att spinna vidare på: hoppfullhet, liv, regnbåge, kontraster, nyanser, fokus, ljusets hastighet, elektricitet, upptäckter, glöd, upplysa, norrsken och lysmaskar, för att nämna några. Jag är mycket nyfiken på hur alla lärare och elever ska ta sig an vårt nya tema Ljus och på olika sätt hämta inspiration till undervisning och musicerande från det.

Själv tänker jag på det som vi har lärt oss från vårt elevhälsoarbete om vikten av att arbeta salutogent, alltså att lägga fokus på det starka och friska och använda det som resurser för att lösa eventuella problem. Jag tänker att vi ska vara salutogena inte bara i vårt elevhälsarbete, utan att vi alltid ska sträva efter att lyfta fram ljuset och det som är starkt och positivt – inom oss, mellan oss och omkring oss. I en orolig värld behöver vi som arbetar i skolan ställa oss frågan hur vi kan bidra till att eleverna känner trygghet och tillförsikt. Hur kan vi rusta våra elever för framtiden, med kunskap, mod, hopp, ledarskap och initiativrikedom? Jag hoppas att dessa frågor ska finnas med i lärarnas planering av undervisningen. För mig utgör frågorna fonden till vårt ständiga arbete med skolutveckling.

Augusti är här och elever och personal är nu på plats, redo för ett nytt läsår. Det är dags att låta färden börja.

Vad är det bästa med nationella prov?

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Vad är det bästa med nationella prov?

”Jag går upp tidigt och känner mig taggad, jag får adrenalin och tänker att nu ska jag fokusera – det känns spännande med utmaningen.” Så beskriver en elev i nian känslan inför ett nationellt prov. Några klasskamrater stämmer tveksamt in, men känner nog inte riktigt på samma sätt. De är dock överens om att de tycker om det fokus som infinner sig i klassen när det är dags för nationella prov.

Under vårterminen vimlar det av nationella prov på Lilla Akademien. När man som vi har elever i åk 3, 6, 9 och på gymnasiet så prickar vi in så gott som vartenda prov som finns i Skolverkets kalender. Det är en intensiv tid för elever och lärare. Det gäller att våra lärare med särskilt stor omsorg håller fokus på kunskap, arbetsro och glädje i lärandet under den här perioden.

Syftet med proven är enligt Skolverket att de ska bidra till likvärdig och rättvis bedömning av elevernas kunskaper. De ska ge läraren stöd vid bedömning och betygsättning och de ska ge alla elever i Sverige samma förutsättningar att visa sina kunskaper.

Men handlar de nationella proven bara om resultat och bedömning? Visst talar man ofta om resultaten, men jag tänker att proven har en djupare betydelse för elevernas kunskapsutveckling. Jag har tillsammans med biträdande rektor Jenny Johansson samtalat med elever i årskurs 3, 6 och 9, och de satte ord på vissa saker som jag tror är eftersträvansvärda under kunskapsresan genom skolan.

Vad tycker ni var positivt med de nationella proven? Det visade sig att eleverna hade många positiva erfarenheter. En viktig sak som flera lyfte fram var klassens gemensamma energi och fokus när det är dags för nationella prov. Jag tänker att detta är en stark upplevelse av lärande – att som elev känna hur hela klassen tillsammans fokuserar på samma sak och hur det kan förstärka studieprestationen för den enskilda eleven. Då handlar det alltså inte bara om att testa kunskapsnivån hos varje elev, utan också om att en hel klass får uppleva en gemensam koncentration som för många elever känns bra och som förhoppningsvis kan prägla undervisningen inte bara under proven.

En annan viktig funktion med proven, som både elever och lärare lyfter fram, är att de ger en överblick och sammanfattning av vad man har lärt sig på respektive stadie. Goda resultat på de nationella proven är en bekräftelse till eleverna på deras kunskapsutveckling och till lärarna på deras undervisning. På frågan om vad som är det bästa med de nationella proven svarade elever i trean: ”Det är när man har gjort proven och får resultaten och ser att man har klarat det.” Niorna menade att proven är en bra motivation för både lärare och elever att jobba på. ”Det är roligt att satsa och nå så högt man kan!” När lärarna nu har rättat årets prov så konstaterar vi att både elever och lärare har gjort ett gott arbete.

Våra samtal med eleverna handlade naturligtvis också om hur det är att bli bedömd. Flera av eleverna kände sig väldigt nervösa inför proven och det är just bedömningen och kopplingen till betygen som skapar nervositeten. Många elever har blandade känslor inför bedömning. På ett sätt känns det bra att få betyg i slutet av varje termin, som en spegling av prestationen och kunskapsutvecklingen under terminen. Samtidigt skapar bedömningssituationerna stress hos en del och man kan känna besvikelse över ett betyg. Det är lätt hänt att man som elev jämför sig med klasskamrater eller syskon och tänker ”varför kan inte jag lära mig det här som alla andra tydligen kan”. En elev i nian menade att vi i skolan borde tala mer om att toppbetyg inte är allt. ”Skolan är också till för att man ska hitta sina styrkor, förstå sig själv och hur man hittar motivation.”

Grundskolan är som en lång kunskapsresa och det är olika saker som elever lär sig och tränar på beroende på vilken årskurs man går i. Bedömning och betyg ger vägledning på resan. Det gäller oavsett om en elev är nöjd eller besviken över sina resultat. Tänk såhär: Om du som elev inte får det resultat och betyg som du hade hoppats på exempelvis i årskurs 6 – kan då betygen och de nationella proven vara ett sätt för dig att få veta om det finns saker som du måste träna mer på under högstadiet? Kan du som elev tänka ”vad bra, nu vet jag precis vad jag behöver öva mer på” i stället för att tänka att du inte är tillräckligt bra?

Jag önskar varje elev att de ska känna att de färdas längs sin egen unika och spännande resa av lärande. Alla elever lär och utvecklas. Inte på samma sätt, inte i samma takt och inte exakt samma saker. Vilken tur tänker jag! Skolan handlar inte om att alla ska bli lika, utan tvärtom om att alla ska utveckla sin personlighet, sina intressen och sina egna kunskaper och förmågor.

Niorna fick en avslutande fråga från två nyfikna skolledare: Om ni tänker på er högstadietid, har ni lärt er saker som ni tror att ni kommer ha glädje av i framtiden? ”Ja, det mesta. Speciellt om man pluggar vidare. Och om man vill vara en bildad medborgare i samhället”.

Emelia Gardemar 24 maj 2023

Jazz!

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Jazz!

”Föreställ dig ett rum som sträcker sig över alla gränser, som klingar, vibrerar och berör dig. Som får dig att uppleva allt vad det innebär att vara människa, med musiken som farkost djupt in i den mänskliga upplevelsen. Ett rum som länkar oss samman, som utmanar begränsningar och river ner hinder. Ett rum där musiken överskrider kulturella, rumsliga och tidsliga gränser, har förmågan att beröra var och en av oss och föra oss samman genom att tala till helt grundläggande egenskaper i vår mänskliga natur.”

Så inleds den vision som ledde oss i arbetet med att skapa Drottning Silvias Konsertsal. Men det är inte ”bara” en konsertsal som har skapats, utan visionen leder oss också i utvecklingen av skolan och hur vi skapar det rika sammanhang för musik och lärande som är Lilla Akademien.

Häromkvällen satt jag i publiken i detta rum som sträcker sig över alla gränser och lyssnade till musik som berör när trumpetaren Peter Asplund framträdde tillsammans Lilla Akademien Big Band. En hel konsert med storbandsjazz. Ett helt storband under ledning av Eirik Steinsvik.

När jag lyssnade till välrepeterade storbandsklanger, personliga uttryck och kreativa improvisationer under konserten, vandrade mina tankar tillbaka till när vi för drygt tio år satte de första fröna till det som idag är en gedigen jazzfördjupning på Lilla Akademien. Då – liksom nu – fördes många samtal om hur vi ville utveckla spetsutbildningen i musik vidare. Den klassiska musiken är grunden för Lilla Akademiens utbildningar och utifrån den har det under de senaste tio åren vuxit fram olika fördjupningar på gymnasiet – klassisk, jazz, folkmusik (som för tillfället är mindre aktiv) samt komposition och musikproduktion.

I undersökandet av vad det skulle innebära att bygga upp jazzundervisning tog vi kontakt med Margareta Bengtson, som alltjämt undervisar i jazzsång på vårt gymnasium, och pianisten Elise Einarsdotter som gav oss värdefulla råd. Mycket har hänt sedan dessa första samtal och idag har vi en gedigen jazzfördjupning där eleverna får möta stor lärarkompetens och kvalitet i varje undervisningsmoment. Det finns storband, latinensemble, vokaljazzensemble och ett antal jazzensembler.

Det har hela tiden varit viktigt att låta varje fördjupning utveckla sin särart, samtidigt som vi håller samman vår spetsutbildning som en musikutbildning. Många elever rör sig fritt mellan klassisk musik och jazz eller komposition och får på det sättet möjlighet att gå på djupet i sitt musikerskap och samtidigt arbeta på ett gränsöverskridande sätt. Vi tänker att våra fördjupningar är starka var för sig, men också flätas ihop i en utbildning ”som länkar oss samman, som utmanar begränsningar och river ner hinder”.

Under drygt 20 års tid har gymnasiet formats steg för steg och var tionde år med stora kliv:

• 2002 – gymnasiet startade

• 2012 – de olika fördjupningarna började växa fram

• 2022 – Drottning Silvias Konsertsal invigdes

Den ursprungliga gymnasieutbildningen finns alltjämt kvar, men dagens gymnasieelever har ett mer utsträckt musikaliskt landskap där de kan växa och blomma ut och hitta sitt konstnärliga uttryck. I veckan har jag samtalat med några av våra äldsta elever på pre-college och de talar om att det är just det rika musikaliska sammanhanget på skolan som har stor betydelse för den egna utvecklingen. Eller som en av dem uttryckte det: ”En fisk måste ha vatten för att kunna simma”.

Detta med sammanhangets betydelse var också i fokus på Rektorsprogrammets forskningskonferens, en årligen återkommande konferens som det här året handlade om kontextens betydelse för skolledarskap. Det fick mig att fundera ännu mer över hur vi kan forma, bygga, använda och fördjupa helheten på Lilla Akademien och ge varje individ goda förutsättningar att lära och utvecklas. 

Konferensen blev för mig en bekräftelse på vårt ständigt pågående arbete med att skapa goda lärmiljöer i den unika kontext som är vår. Jag fastnade särskilt för forskaren Gunnar Berg, som menar att rektors jobb är att bygga en organisation som kan hantera mångtydighet och komplexitet. Hans fråga ”Hur bygger man en organisation präglad av ordning i en omgivning präglad av kaos?” tog jag emot med ett leende av igenkänning. Man kan lätt tänka att ordning borde vara målet i en skolas organisering. Men med åren kommer man till insikt om att en skola måste få präglas av vad som kan uppfattas som kaos, men som i själva verket är utveckling, lärande, kreativitet och konstnärlighet. Målet är att skapa en organisation som kan bära och ge stöd till allt detta, men vi får inte organisera bort det spontana, situationsunika och oförutsägbara som hela tiden sker på en skola. Det är som jazzmusik - det behövs alltid en ordnad struktur, men musiken präglas av improvisation och skapande i nuet.

Att förädla vår skola och nu också Drottning Silvias Konsertsal är en storslagen resa. Det som är särskilt intressant med vår skolutveckling är att den är så trogen sin vision - att för varje stort utvecklingssteg blir Lilla Akademien mer och mer till just den skola som den från början var tänkt att bli. Jag ser fram emot att fortsätta få vara med på den här resan tillsammans med alla på Lilla Akademien, med musiken som farkost, och att få se vad nästa steg blir!

Emelia Gardemar, 10 maj 2023

Barns musikaliska allemansrätt

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Barns musikaliska allemansrätt

Alla barn har rätt att få tillgång till sin egen röst och sitt eget uttryck. Alla barn har rätt att få uppleva gemenskapen i sjungandet och musicerandet och känna kraften, stoltheten och glädjen som de musikaliska erfarenheterna och upplevelserna ger. Det är innebörden i vår samarbetsorganisation Kulturfyrens paroll ”Barns musikaliska allemansrätt” och det är ett synsätt som Lilla Akademien delar, denna gång i ett viktigt samarbete i Stora Skolkörfestivalen.

När jag för något år sedan fick frågan om Lilla Akademien ville vara värd för pilotprojektet Stora Skolkörfestivalen så var svaret självklart – ja, det vill vi gärna!

Under flera år har Lilla Akademien arbetat med initiativet ”Rum för musikaliska möten” – en vision om att skapa en musikalisk mötesplats för barn och unga i och omkring Drottning Silvias Konsertsal på Lilla Akademien. Sedan salen invigdes i juni 2022 har vi vid flera tillfällen tagit emot gästande skolor i vår konsertsal i musikaliska möten för barn, dels på våra skolföreställningar, dels i gemensamma repetitioner med skolkörer. Vår vision har blivit verklighet! Och det är en ny och spännande erfarenhet att ha så många gästande barn på skolan – många är detaljerna som vi måste hålla i minnet inför besöken. Som att det måste finnas en plats för alla skor när hundra barn ska in i salen och att våra körledare behöver vara förberedda på frågor inte bara om musiken, utan också om konserttröjor och när det är dags för korv med bröd. Barn är barn. De växlar snabbt mellan ett stort engagemang i musiken och jordnära här-och-nu-frågor. Så ska det vara – det visar att eleverna vilar i att de kan sångerna och känner sig trygga i musiken och sammanhanget.

Jag tänker på det angelägna samtal som pågår bland musikutbildare i Sverige, som handlar om vikten av att det finns en stark och sammanhängande utbildningskedja inom musiken. Många uttrycker oro för att det har uppstått brister i kedjan och att flera viktiga delar av musikutbildning har nedmonterats under en längre tid. Ett exempel är att sjungandet ute i skolor har minskat markant och att många av dagens barn därför inte fått uppleva känslan av att sjunga tillsammans eller ens styrkan och glädjen i att använda sin egen röst.

Stora Skolkörfestivalen är därför ett viktigt projekt, som innebär att ett stort antal barn får sjunga i skolkörer som startas på flera skolor, och att sjungandet får bli en stark och naturlig del av elevers skolgång. Körpedagogerna Marie Bejstam och Charlotte Rider från Kulturfyren skriver i sin projektbeskrivning om Stora Skolkörfestivalen: När barn använder sina egna röster, sina egna rörelser och gör sina egna framträdanden drivs de av ett eget engagemang som i gemenskap med andra, i ett stort ”vi”, leder till både en process och ett resultat som är stärkande för deras personliga utveckling och gruppdynamiken. Vi känner igen oss väl i de värden som projektet vilar på, från vår egen långa erfarenhet av att arbeta med musik och lärande för barn och unga människor.

Projektet planerades och genomfördes i samarbete mellan Lilla Akademien, Kulturfyren, BUS Academy och de deltagande skolorna. Lilla Akademiens uppdrag var att med vår gedigna tradition av musicerande med barn vara garanten för att projektet skulle ge fördjupade musikaliska upplevelser för de nystartade skolkörerna, genom att medverka med både körsångare och en orkester. Kulturfyren stod för körledare och projektledare med lång erfarenhet av att driva sångprojekt med barn, ofta med fokus på mångkultur och integration. BUS Academy är en ettårig barn- och ungdomskörledarutbildning och där fanns körledarstudenter som fick uppdraget att starta skolkörer. Under hösten 2022 startades skolkörer på fem olika skolor runtom i Stockholm, närmare bestämt på Kassmyraskolan i Tumba, Freinetskolan Kastanjen i Norsborg, Elinsborgsskolan i Tensta, Brunnaskolan i Botkyrka och S:t Eriks Katolska skola i Enskede.

Och på Lilla Akademien var det körpedagog Lotta Gullberg som ansvarade för såväl kör som orkester och tillsammans med våra elever byggde en stark grund för samarbetet med alla nya skolkörer. Årskurs 4 fick hedersuppdraget att medverka från Lilla Akademien och eleverna fick en viktig uppgift i att bidra med sin vana av såväl körsång som att repetera och konsertera. Lilla Akademien hade också värdskapet när det, efter en sex månader lång repetitionsperiod ute på de olika skolorna, blev dags för gemensamma repetitioner. Vi tog vi emot alla nybildade skolkörer för att repetera tillsammans, första gången i Danssalen och andra gången i Drottning Silvias Konsertsal. Repetitionerna ledde fram till två härliga konserter i Eric Ericsonhallen på Skeppsholmen, då 130 elever sjöng tillsammans med stor entusiasm och musikglädje. Tänk vilken resa många av dem har gjort, från den första trevande repetitionen till att få vara del av en gemensam och minnesvärd konsert.

För oss är samarbetet Stora Skolkörfestivalen ännu en viktig pusselbit i Lilla Akademiens bidrag till en stark utbildningskedja och till en livskraftig värld av musik där barnens musikaliska allemansrätt råder. Stort tack till alla som delade projektet med oss den här gången. Vi ser fram emot en fortsättning på detta inspirerande samarbete och hälsar många fler skolor välkomna att delta med skolkörer i nästa års Stora Skolkörfestival!

Emelia Gardemar, 17 april 2023

Musik, grammatik och Riksting

Tankar och reflektioner från Lilla Akademiens rektor Emelia Gardemar

Musik, grammatik och Riksting

Hur är det nu med grammatik – är det roligt eller tråkigt att lära om det? Här går meningarna isär. En del elever blir som uppslukade och fascineras av att se språket som ett pussel som kan delas upp och förklaras i grammatiska termer. Andra ifrågasätter såväl nyttan som nöjet med grammatikstudierna och suckar tungt över konjunktioner och verbformer. Men en sak är säker – om man sjunger och dansar sin grammatik så blir lärandet glädjefyllt.

När årskurs 5 och 6 tillsammans med jazzensemblen i Gy1 bjöd in till Språklandet, en sång- och dansföreställning om svensk grammatik, så fanns det inga tunga suckar varken på scen eller i publiken. På tre skolföreställningar fylldes Drottning Silvias Konsertsal av mellanstadieelever, som med stort intresse och nyfikenhet följde med på sökandet efter de försvunna prickarna över å, ä och ö. Genom hela Språklandet gick färden. Singular och plural gestaltades i sång och interjektioner dansade fram över scenen. Räkneord auktionerades ut till högstbjudande – man menade att dessa, trots att de är en ordklass, i stället borde skickas till matematiklandet. Verbgymnastiken var ansträngande men lärorik för både publik och artister och jakten på de försvunna prickarna ackompanjerades av musik av Mozart såväl som Stevie Wonder. Med fart och fläkt och många skratt lärde vi oss mer om personliga och possessiva pronomen, hur adjektiven kompareras och andra intressanta saker i den svenska grammatiken. Föreställningen skapades av Anne Sjölund – manus och regi, Riina Turunen – koreografi, Lotta Gullberg – arrangemang och körledning och Nicolina Östblom – ensembleledning.

Det känns så självklart att elevernas lärande blir både lustfyllt och fördjupat när de får lära på detta kreativa och gemensamma sätt. De lär sig om körsång, dans, muntlig framställning och drama. De lär sig om samarbete, att arbeta med fokus och målmedvetenhet, att utveckla det egna uttrycket och att våga. Och de lär sig om svensk grammatik. Hos väldigt många av eleverna som skapade Språklandet kommer ordklasserna för alltid att sitta i kroppen, i rörelser och sånger och i minnet. Detaljer vävs samman till helheter och får ett sammanhang, vilket leder till förståelse. Det har skapats djupa och bestående kunskaper.

Samma dag som jag avnjöt grammatikföreställningen så deltog jag också på Riksting för västerländsk konstmusik, som Kungl. Musikhögskolan stod värd för. Det var en viktig dag som handlade om det professionella musiklivets kompetensförsörjning och vilka utmaningar och brister som finns i musikens hela utbildningskedja.

På Rikstinget fick jag lyssna till flera röster från olika delar av Sveriges musikutbildningar och det fanns en dyster samstämmighet i beskrivningen av problemen. Man talade om att de redan marginaliserade estetiska ämnena i grundskolan nu riskerar att försvinna ännu mer, när elevens val planeras att tas bort ur timplanen, till förmån för SO, NO och moderna språk. Att barn inte får lära sig att sjunga och utveckla sin sångröst på förskolorna och att förskollärarutbildningen har utarmats på estetiska ämnen för blivande förskollärare. Estetiska ämnen är sedan reformen 2011 inte längre obligatoriska på gymnasiet. Kulturskolan lever en allt svårare tillvaro med minskade ekonomiska resurser. Och musikhögskolorna är svagt finansierade och har därmed svårt att erbjuda den undervisning som behövs för att kunna hålla hög kvalitet. Det gäller framför allt högskoleutbildningar inom klassisk musik, komposition, dirigering och musikteori där man menar att det är utmanande att med nuvarande resurser och förutsättningar kunna rusta studenterna för konkurrensen i ett internationaliserat musikliv. Det var många utmaningar som beskrevs, men dagen genomsyrades också av en stor vilja och motivation att vända den negativa utvecklingen i Sverige. Det var inspirerande att möta så många engagerade musikutbildare som vill bidra till att bygga en stark och samordnad kedja av musikutbildningar.

Kontrasten mellan Språkland och Riksting var påfallande stor, trots alla gemensamma beröringspunkter som handlar om musik och utbildning. Dagen blev för mig en bekräftelse på vårt arbete med utbildningarna på Lilla Akademien. I stället för att marginalisera estetiska ämnen lyfter vi fram dem och låter estetiska arbetsformer och tematisk undervisning utgöra grunden för ett holistiskt lärande hos eleverna, både konstnärligt och akademiskt. Instrument- och ensembleundervisningen har en helt självklar plats och eleverna börjar spela ett instrument redan i förskoleklassen. Jag möter många lärare som med hög kvalitet och stort engagemang varje dag vill skapa förutsättningar för våra elever att utvecklas både inom musik och alla skolans ämnen och rusta dem för att i framtiden kunna arbeta inom många olika yrkesområden, musiklivet inte minst. På det sättet vill vi bidra till att stärka svensk musikutbildning.

Jag dröjer mig kvar i den svenska grammatiken och tänker att det fanns många adjektiv (och ett och annat adverb) på Rikstinget. Man använde ord som marginaliserad, utarmad, svår, bristande och svagt finansierad. Adjektiven är givetvis utmärkta när vi vill förstå situationen och beskriva hur det står till med musikutbildning i Sverige.

Men nu tror jag att det är dags för verben. Tillbaka till Språklandet, där vi fick stifta bekantskap med en presens-person och en futurum-flicka. Jag tar med mig dessa två karaktärer och tänker att nu behövs verben och de bör vara i formerna presens och futurum:

• Vi sjunger och vi kommer att sjunga.

• Vi musicerar och vi kommer att musicera.

• Vi skapar och vi kommer att skapa.

Och sist men inte minst: vi bygger ett stark grund för musik och lärande och vi kommer att fortsätta bygga ett ännu starkare fundament för musik och lärande och ge vårt bidrag, gärna i samverkan med andra, till en livskraftig utbildningskedja av musik och kompetensförsörjning för det framtida musiklivet.

Emelia Gardemar, 29 mars 2023